Sir 17

Människans skapelse. Lagen. Guds vedergällande rättfärdighet. Uppmaning till omvändelse.

1Herren skapade människan av jord,

och han lät henne åter vända tillbaka till jorden. 2Några få dagar, noga avmätta, beskärde han dem,

och han gav dem makt över allt som är på jorden. 3Han beklädde dem med kraft efter det mått som anstod dem,

och till sin avbild skapade han dem. 4Han lät fruktan för dem komma över allt levande

och gav dem makt att råda över fyrfotadjur och fåglar. 6Förnuft och tunga och ögon gav han dem;

han gav dem öron, och ett hjärta, så att de skulle kunna tänka. 7Med förstånd och insikt uppfyllde han dem,

och han lärde dem vad gott och ont är. 8Han satte sitt öga i deras hjärtan,

för att kunna visa dem huru stora hans verk äro. 9Så skulle de kunna förtälja hans väldiga gärningar 10och prisa hans heliga namn.

11Därtill förlänade han dem kunskap,

och en lag till liv gav han dem till besittning.

12Ett evigt förbund upprättade han med dem,

och sina rätter lärde han dem. 13Deras ögon fingo skåda hans härlighets majestät,

o ,ch hans rösts härlighet hörde deras öra. 14Han sade till dem: »Tagen eder till vara för allt vad orätt är»,

och gav dem befallning, envar angående hans nästa.

15Deras vägar ligga alltid uppenbara inför honom,

de äro icke fördolda för hans ögon. 17(Över vart och ett av de andra folken har han insatt en furste,

men Israel är Herrens egen besittning.) 19Alla deras gärningar ligga inför honom klara såsom solen,

och hans ögon äro oavvänt riktade på deras vägar. 20Deras missgärningar äro icke fördolda för Herren,

och alla deras synder ligga uppenbara inför honom. 22En mans barmhärtighet förvarar han såsom en signetring,

och en människas godhet aktar han noga såsom sin ögonsten. 23En gång skall han stå upp och vedergälla dern

och låta vedergällningen komma över vars och ens huvud. 24Men dem som vilja bättra sig tillstädjer han att vända om,

och han uppmuntrar dem som äro nära att uppgiva hoppet. 25Så omvänd dig nu till Herren, och hör upp med att.synda;

bönfall inför hans ansikte, och undvik det som kan komma dig på fall. 26Kom tillbaka till den Högste, och vänd om från orättfärdigheten,

och hata av hjärtat allt vad styggelse heter. 27Vem prisar den Högste i dödsriket?

Allenast de som leva hembära honom lov. 28Hos den döde tystnar tacksägelsen - han är ju icke ens mer till;

den som har liv och hälsa, han prisar Herren. 29Huru stor är icke Herrens barmhärtighet

och hans förlåtande nåd mot dem som omvända sig till honom! 30Ty människorna kunna icke vara fullkomliga;

människors barn äro ju icke odödliga. 31Vad är väl klarare än solen? Och ändå sviker dess sken.

Huru mycket mer då människan, vilkens sinne är vänt till kött och blod! Herren mönstrar himlahöjdens härskaror,

men människorna äro allasammans stoft och aska.

^{a b c d e f g h i j k l m n o p q r}

32